Den digitala världen - utanförskap eller delaktighet

Världen öppnas efter drygt ett och ett halvt år under stort tryck. Men hur har det sett ut och vad har hänt? Nedan följer en beskrivning av Coronasverige.

Så kom pandemin. Vi gick från ett öppet samhälle till ett slutet. Att gå på restaurang, handla, umgås med familj och vänner blev uteslutet. Den som bröt mot FHM:s och regeringens regler blev nogsamt tillsagd att skämmas. Ansvar blev ett högfrekvent ord som fick folk att oroligt fråga sig vad som egentligen var tillåtet.

Plötsligt skulle alla sitta hemma. Distans blev det nya modeordet. Det blev distansundervisning, distansutbildning, distansarbete, distansmöte och hålla distans. Den som var ung eller mitt i livet antogs klara sig medan den som betecknades som äldre diagnostiserades som mindre vetande och oförmögen att ta vara på sig själv och någon det är synd om. För att inte tala om den som betecknas som gammal. Vem är egentligen äldre? WHO vet. Yngre äldre är de som är mellan 65 och 79 år. De som är över 79 är äldre äldre. Äldre än vad då?Gammal är man så fort man är född. Smaka bara på frågan: - Hur gammal är du min lille vän? – 10 år. – Oj, är du så gammal?

Digitaliseringen har under ganska många år långsamt smugit sig på oss. Ett mobilt Bank ID bevisar att jag är jag och inte någon annan. Vi betalar räkningar, deklarerar, köper tågbiljetter och handlar på nätet. För att inte tala om Facebook. Världen har krympt och för länge sedan bortglömda vänner från långt i fjärran dyker plötsligt upp i din telefon. Kunskap läggs på kunskap. Att planera en resa till sydligaste Europa med bil, färjor, övernattningar, vägtullar och omvandla kronor till Euro blir både lätt och spännande. Efter en lätt knapptryckning har alla gränser blivit utsuddade och världens åtkomst har blivit digital.

Är detta då förbehållet yngreyngre, äldreäldre eller mittemellanmellan. Nej, det är till för alla, som har tillgång till en dator, en ipad eller en mobiltelefon. Digitala möten har blivit både en möjlighet och en nödvändighet. Vem kunde för ett år sedan ana att man som en självklarhet skulle sitta framför datorn och delta i lokala eller nationella möten med deltagare från Kiruna i norr till Ystad i söder och sedan ta fram telefonen och logga in med Bank ID för att kunna upprätta en giltig röstlängd. Teams, Zoom, Jitzi eller Skype har blivit frekventa datorrum dit man har tillträde om man är inbjuden. Digitaliseringen har möjliggjort delaktighet. Företag har kunnat fortsätta sin verksamhet, föreningar har kunnat leva vidare och människor, oavsett ålder, har kunnat nå olika samhällsfunktioner. Om man ska vara kritisk har det många gånger varit komplicerat att utnyttja möjligheterna. De som berättat hur man ska gå till väga har varit duktiga tekniker men ofta usla pedagoger.

Tyvärr har det gått som en röd tråd i samhället att uttala sig negativt om årsrika människor. Den som har många år på nacken har blivit hånad, nedvärderad, ansetts okunnig och inte kunna ta till sig ny kunskap. Varje gång man hör någon, från dem som går i spetsen för FM och regeringen, använda ordet äldre bli man både arg och ledsen. I det ligger alltid en negativ antydning. Det är ”dom” och de som är yngre är ”vi”.

Ser man sig omkring upptäcker man att det finns oändligt många människor i mogen ålder, som är delaktiga i och som styr samhällsutvecklingen. För dem, för oss, är det digitala samhället inte ett hinder utan en möjlighet, som står för kontakt, utveckling och lärande.

30 sep 2021