Stackars gamla människor på äldreboenden

Leif Mannerström, stjärnkocken, är en föregångare när det gäller mat för äldre. Han föreslår att gamla på äldreboenden ska få lika god mat som livstidsdömda på våra fängelser, till exempel oxfilé. Ett annat förslag han har kommit med är att riksdagsledamöter ska få samma undermåliga mat, som serveras på ett namngivet boende, för att riktigt kunna "njuta" av densamma. Det låter som ett stort skämt, men är allvarligt menat.

Och varför ska de gamla inte få njuta av ett glas vin eller en snaps till maten?

En mängd forskningsrapporter visar att kontakt med djur och natur kan fungera bättre än kontakt med andra människor eftersom den är mindre beroende av verbal förmedling, inlärning och minne, alltså förmågor som minskar med åldern. Flera forskare menar att djuren får sin största betydelse i krissituationer och när livssituationer förändras såsom pensionering, att bli änka/änkling eller att flytta till ett vårdhem. Att få vara social är en mycket viktig del av våra liv, men som äldre minskar ofta det sociala livet då många drar sig undan, får svårt att kommunicera eller uppträder olämpligt på grund av olika sjukdomar. Om den verbala förmågan och humöret förändras är risken för isolering och understimulering stor. I sådana situationer kan djuren användas som ”sociala smörjmedel” för att skapa kontakt mellan människor; grannar, personal och frivilliga besökare inom.

Denna insändare i Hallandsposten skrev jag i oktober 2015 men den är fortfarande lika aktuell

Det finns mycket som är skrivet om hur hälsofrämjande, djur och natur är för människor i olika skeenden i livet. Man har skapat Sinnenas trädgård där besökares syn, hörsel, lukt, känsel, smak stimuleras och ger associationer och minnen. Känslor och tankar väcks. Djur har förmåga att få människor att må bra. I stället för att läsa för sig själv, kan ett barn läsa för en hund eller en katt. Hästar används inom fysisk och psykisk rehabilitering. Det finns vårdhundar och man använder sig av låtsasdjur inom demensvård. Djur ger glädje, minnen, mening, beröring.

På TV fick vi se när två små ponnyer besökte äldreboendet i Ränneslöv i Halland. Man skrattade, klappade och berättade. En sade att han haft ardennerhästar, en annan ville de skulle vara där för jämnan. Man kan tycka att det var dumt av fotografen att visa när en häst la en hög på golvet. Annars hade det antagligen inte blivit några diskussioner alls. När en man sade till en av hästarna ”såja, du får inte bita mig”, var han inte rädd. Det var ett sätt att ta kontakt.

Vad händer? På radio höra hur smittskyddsläkaren på Region Halland totalt fördömer besöket. Han talar om avancerad vårdmiljö, men glömmer att ”vårdinrättningen” också är de gamlas hem och att boendet också skall vara så hemlikt som möjligt. Där har de rätt att känna lycka, glädje, gemenskap och trygghet.

Personalen försökte i det här fallet göra något gott för de boende, men stället för beröm fick de en rejäl örfil. Det hade mycket enkelt kunnat sägas: - Klä nästa gång på de boende och var ute i trädgården i stället.

Hästar är inte lämpliga, inte hundar och inte heller fåglar. Vilket påminner mig om ett vårdboende i Stockholm där en anhörig ville skänka ett akvarium. Det fick han inte för det var någon i personalen som var allergisk!

Nästa gång, jag åker och besöker min mor, har jag till allas lycka med min hund. Men det är i en annan kommun, ett annat landskap där den ”avancerade vårdmiljön” tillåter sådana excesser. Hör av dig om du vill veta var.

Länk till Insändare oktober 2015 i Hallandsposten

5 jun 2017